~

Det är snart ett år sedan jag träffade mitt ex första gången. femte mars. Femte mars ....
Jag kommer att hata det datumet förevigt, lika mycket som jag kommer hata den andra april
och tionde juni.

Den andra april för att han den dagen frågade mig om jag ville förlova mig med honom.
Den tionde juni för att han gjorde slut med mig, och fick mig att må så dåligt som jag
aldrig någonsin tidigare mått. Jag kunde knappt äta eller sova under två veckor. Mådde
skit i ett par månader efter och mår fortfarande skit imellanåt.

Men jag håller käften om det nuförtiden för jag vet att de allra flesta inte orkar höra på
mitt tjat längre och jag förstår dom. Det har snart gått nio månader sedan det hände.
Och visst, jag kommer inte bli helt ok på ett braaaa tag, och ärren jag gjort/fick pga
honom kommer alltid att finnas kvar. Dem jag fick av honom syns inte, dom sitter långt
inne. Men mitt mående fick mig till att göra en väldigt dum sak fyra månader efteråt.

Och det syns, riktigt ordentligt och det fick mig nästan att försvinna från denna jord.
1 mm ifrån ungefär. Och det fick mig att vakna upp, ordentligt kan jag säga. Jag kommer
aldrig i hela mitt liv skada mig själv igen, och det kan jag svära på min älskade lillebrors
grav.