~

Dom säger att det sista som lämnar en är hoppet. Men när man i vissa stunder till och med tappar hoppet då? ...
Ena stunden så letar jag å letar ännu mer i hopp om att finna någon att älska och i andra stunder blir jag så fruktansvärt trött på det. Bland hundra personer så kanske jag hittar en intressant person. Jag vet att det låter sjukt men det är sant. Jag vet också att jag behöver komma ut mer, men det är inte alltid så lätt när man ofta hatar sig själv. Jag försöker verkligen att leva för stunden, men det går inte så bra. Tankarna vandrar bara bakåt såväl som framåt. Lika mycket av båda faktiskt. Jag funderar över hur jag har kommit över mina svårigheter och hur det kunnat gå så långt, men jag funderar även över hur framtiden blir. Jag tänker inte ställa frågan om när man kommer hitta den rätta, istället så frågar jag mig vart jag kan finna den? Jag lovar er att när den dagen kommer så ska ni få veta, allt.