Konstiga mig.

Om inte ens jag förstår mig själv, hur ska andra då kunna göra det?
Här går jag och blir kär (!) i en kille jag aldrig har träffat. Varför??
Antagligen för att någonstanns inombords så tvingas jag att bli kär i
någon bara för att komma vidare i mitt liv.
När jag sedan beter mig som om vi är gifta så skulle det inte förvåna
mig om den stackars killen snart skiter i mig. Får väl finna mig i det som vanligt...
blöööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Dagens visdomsord: