~

jag vet när jag håller på att bli utnyttjad. och ja...
Börjar tveka nu, får se vad som händer ...
åhhhhhhh, varför nu när allt gick så bra? -.-'

Jag är jätteglad idag! :)
Som jag har skrivit på fb, jag har gått från botten till snäppet under bäst på
typ 6 månader. Jag känner mig så fri! Jag har aldrig känt mig såhär fri innan,
jag har pengar och kan göra det jag vill! Om 2 - 3 v (tror jag?) så åker jag med
Thim, hans killkompis och killkompisens flickvän till Tyskland! :) Det hade jag
aldrig kunnat göra innan, för jag har aldrig haft pengar till det, jag har haft
tiden men inte pengarna! ..

Jag mår så underbart bra att det är knappt sant!
När jag tänker efter tror jag aldrig att jag har mått så här bra innan, inte ens
när jag var tillsammans med han. För då mådde jag dåligt ändå ibland.
Det gör jag inte nu!!! ..

Funderar på om jag håller på att bli vuxen ??? ...
Okej, nu räknar vi vuxenpoäng som jag införskaffat de senaste 6 månaderna!

- Har tagit körkortet!
- Har fått jobb.
- Har tagit ut alla mina piercingar (förutom de i öronen).
- Har köpt bil!!! (!)
- Har köpt termosbryggare till min framtida lägenhet. haha
- Har börjat tänka mer logiskt.
- Har börjat planera in semester, egen semester i sommar. 
- Kan låta bli att kolla vissa bloggar.
 osv.

Ja ni förstår nog vad jag menar.
Och sedan har jag en känsla i kroppen, en underbar känsla som jag hoppas
kommer att utvecklas till något mycket mer :) Men det får jag återkomma med
när och var vet jag inte, men det känns som att den känslan kommer utvecklas.

Shit vad positiv jag är nuförtiden, åh vad jag gillar det! :D

Det är sinnesjukt,

jag ryser,

tankarna flyger omkring.

Men jag hoppas,

Det är det enda jag kan skriva.

Hade det jättetrevligt idag på Simons dop :)
Och han var tyst under hela "cermonin" ..
Vilken duktig liten kille han var!!!!!! 
Det var lite småmysig stämning där i kyrkan :)
En helt klart bra dag!

fv mamma Josefin, Lena, Thim, lilla Simon & prästen Per.

Jag vet varken ut eller in just nu. Mitt huvud är i kaos. Ren kaos.
Jag vill skriva det, och det och det. Men det skulle bara låta fel och
minst sagt patetiskt. Jag är en riktig hycklare. Ena stunden är det si
men i andra stunden så gör jag så. Först så skriver jag att jag ska vara
glad att den jag älskar lever och mår bra, i andra stunden skriver jag
att jag blir sjukt glad när han mår skit.

Men visst, jag har delade åsikter om det hela. Det mesta av mig hatar honom
och vill skada honom på alla möjliga sätt, men jag låter bli.. Och just som jag
skriver detta så inser jag, vad fan håller jag på med? Jag låter som en omogen
15åring.

Jag borde egentligen inte tänka alls, jag borde egentligen inte vara själv...
Mitt psyke är inte som det borde vara just idag, men jag ska åka och köpa
ciggaretter och ringa någon som kan få mig på bättre humör.
Tror att det borde göra biffen.

Det känns verkligen som att jag sliter som ett djur varenda dag på jobbet. Ena dagen så fuckar allt upp sig och det blir jättestressigt, andra dagar får jag sår när jag får några rispor av kartongerna på paletreringen. jag har gått från att kunna nästan ingenting, ha ont i hela kroppen särskilt ryggen och fötterna till att ha ett mer flyt i arbetet och att ha mitt egna men effektiva sätt att jobba på, och tack och lov för att det lönar sig den 25e varje månad. Men trots det så älskar jag mitt jobb och avgudar alla härliga människor jag jobbar med! / Panda

Det är snart ett år sedan jag träffade mitt ex första gången. femte mars. Femte mars ....
Jag kommer att hata det datumet förevigt, lika mycket som jag kommer hata den andra april
och tionde juni.

Den andra april för att han den dagen frågade mig om jag ville förlova mig med honom.
Den tionde juni för att han gjorde slut med mig, och fick mig att må så dåligt som jag
aldrig någonsin tidigare mått. Jag kunde knappt äta eller sova under två veckor. Mådde
skit i ett par månader efter och mår fortfarande skit imellanåt.

Men jag håller käften om det nuförtiden för jag vet att de allra flesta inte orkar höra på
mitt tjat längre och jag förstår dom. Det har snart gått nio månader sedan det hände.
Och visst, jag kommer inte bli helt ok på ett braaaa tag, och ärren jag gjort/fick pga
honom kommer alltid att finnas kvar. Dem jag fick av honom syns inte, dom sitter långt
inne. Men mitt mående fick mig till att göra en väldigt dum sak fyra månader efteråt.

Och det syns, riktigt ordentligt och det fick mig nästan att försvinna från denna jord.
1 mm ifrån ungefär. Och det fick mig att vakna upp, ordentligt kan jag säga. Jag kommer
aldrig i hela mitt liv skada mig själv igen, och det kan jag svära på min älskade lillebrors
grav.